Hangover 2

 

Såg Hangover 2 igår, grym film. Inte lika bra som ettan men nästan. Häftigt att filmen är inspelad i Bangkok. Och jag har blivit förälskad i Bradley Cooper! And The Wolfpack. Föresten hur snygg var inte Stu's fru ? Juste Apan! Åh I'm in löööv. 

Vad roligt att solen vill titta fram idag, så himla underbart med svensk sommar! NOT. Jahapp, jag som var så taggad inför en dag på Skansen men det var faktiskt tur att jag checkade mina mejl innan jag gick hemifrån så jag inte står där själv och väntar. Idag tänker jag fan heller inte vara hemma, the rain's not gonna stop me!

Varning! Jag skrev för många ''Men'' i inlägget. Sorry

Snart är sommaren slut, se ni att löven har börjat bli gula och falla. Buhu, men samtidigt skönt. Over to the next, det är inte så länge kvar till nyår om man tänker efter. Om ungefär 4 månader, sjukt hur fort året har gått. Men i alla fall haha, imorgon ska jag upp tidigt eftersom jag ska iväg och samla in lite pengar till Unicef. Det blir en lång dag på Skansen tror jag. Hoppas verkligen att vi får in cash men jag ska verkligen kämpa och se så söt ut så möjligt med bössan, hmm vi får se hur det går men om ni får syn på mig så kan ni mer än gärna slänga i några kronor i bössan. Jag är fett taggad, vill verkligen att bössan ska bli full men Stockholmarna är dryga människor så vad ska man säga.
I alla fall, tänkte springa ner till centrum och köpa cigaretter. Ha det gött. Ciaaaoo!

Nattinlägg från en förvirrad tonårsbrud

Visst är det sorgligt att vi människor har så svårt att älska oss själva och ACCEPTERA oss själva. Det är inte så ofta man säger till säga själv hur bra man är och hur fin man är.

Found these monsters

Var på stan idag, skulle egentligen möta upp Unicef gänget men jag är så dum och läste inte hela mejlet innan så ja.. stod själv i spöregnet och undrade vart jag skulle ta vägen. Nämen jag gick på stan ensam och kikade på affärer och min plånbok blev bara mindre och mindre, cashen gick till snabbmat och lite kläder.
Men nu är jag hemma och har precis ätit, har världens pain i huvudet och magen. Jag ska snart pigga upp mig själv och ta en cigg med Karen, fy vad jag mår dåligt i huvudet. Ska upp tidigt imorgon också och åka till Mando. Big day tomorrow! Känner mig fri som en fågel faktiskt, alla månaderna jag har varit där så har det varit så värt det. Måste faktiskt skriva att jag är så stolt över mig själv. Jag är inte helt klar med behandlingen än men jag kommer inte vara där så mycket eller nästan ingenting alls efter den här veckan som kommer nu. Behöver inte vara där längre eller inte så mycket som jag har varit innan. Jag är så glad över att jag har fått så mycket hjälp. Så mycket hjälp. Det kanske skulle dröja mycket längre tid om jag inte hade fått så mycket hjälp som jag har fått. Vilket jag är jävligt glad över, tänk hur mycket man missar.
Nu är JAG back on track, på väg till ett nytt kapitel i livet. I alla fall, över till något helt annat.
Dem där skorna på bilden hittade jag på Weekday, 500 spänn. Älskar tjockleken på skorna, så grymt snygga. Jag har bara ett par hundra lappar kvar i plånboken och har tänkt att spendera dem på annat roligt istället för kläder och sånt. Det är hårt att inte vara bortskämd hehe.

Barney Stinson

PRETTY AWESOME

Jag testar IGEN. Tänker inte lova något men jag gör så gott jag kan. Och nej jag tänker inte skylla på att jag inte ha någon kraft utan jag är alldeles för lat. Och brist på fantasi. Men som sagt jag gör så gott jag kan.

Blogspot.com är kickass nice! Bästa av alla blogg sidor jag har testat. 

Ätstört

Jag är bra som jag är, jag har en fin familj och många fina vänner. Jag tror att jag har en bra personlighet annars skulle jag aldrig ha så fina vänner. Rösten jag har inom mig som säger att jag inte duger har fel.

Jag är inte perfekt men jag är den jag är. Jag kan aldrig göra så att alla människor tycker om mig för det finns alltid någon som hittar fel på mig därför är det viktigast att jag själv är lycklig. Och perfektion finns inte.

Insidan räknas, för vem skulle älska mig för bara mitt utseende ? Hur långt skulle jag egentligen komma om jag inte tror på mig själv, älska mig själv och acceptera mig själv ? Jag vill inte längre sträva efter något som gör mig olycklig. Jag vill inte ha en deal med djävulen längre. Tänker inte leva under sjukdomens makt, jag är stark. Stark nog att klara mig igenom det här.

Visst har jag svårt att skilja på om det är jag som tycker eller sjukdomen eftersom den har jävligt bra grepp om mig men innerst inne vet jag ändå att det jag ser är fel. Vill inte leva under sjukdomens makt för jag vet att jag aldrig kommer bli lycklig. Det jag ser i spegeln är något jag inbillar mig själv, att jag är större än alla andra. 

Men även om jag skulle vara det, skulle det spela någon roll då ? En fråga jag ständigt ställer till mig själv. För det spelar väl fan ingen roll ? Jag är väl inte mindre älskad ? Eller är jag ? För det tror jag i alla fall inte.

Känslor ska inte äta upp mig, en känsla är en känsla och inte verklighet. Känner gör man men sanning är en helt annan sak. 

Jag är duger precis som jag är. Jag är vacker. 


We spend too much time wondering why we're not good enough.